Crackilackin' ya'll

Jaha.. Som vanligt ska ju jag vara lite speciell och ha lov en vecka längre än alla andra. Haha.
Jag lyckas ju alltid råka ut för saker som gör att jag måste stanna kvar. Mest vanligt är sjukhusbesök,
så även denna gång!

Vaknade förra torsdagen och kände att magen inte var som den skulle. Den värkte. Jag var hos pappa så jag
gick upp i vanlig ordning och kastade in lite ved i öppna spisen för att få igång värmen. Skickade ut Winston på en promenad. Sen sa det bara pang och helt plötsligt kändes det som om magen skulle explodera. Jag lade mig på soffan, grät och kallsvettades. Svimmade. Vaknade upp igen. Men eftersom jag är en riktig Broth så ringde jag inte någon för att be om hjälp. Man visar sig liksom inte svag för flocken, det är en principsak. Man mår bara dåligt när ingen ser! Haha. Töntigt, jag vet, men så är det... Men efter ett tag ringde jag i alla fall till mamma och jämrade mig, hon hörde att jag var riktigt dålig och att jag själv var orolig. Vi pratade ett tag innan vi sa adjö.
Jag kom helt plötsligt på att jag lovat pappa att fixa in mer ved innan han kom hem och att skotta uppfarten till huset. Shit också... Trots sjuk smärta och svimningar drog jag på mig mössa och vantar och gav mig ut i snöstormen. Hämtade vet och skottade. Kom in, mer ont än innan och helt utmärglad. Men man är ju en riktig sörvajvör, här hänger man inte läpp inte. När pappa kom hem hade jag fått nog och tryckte i mig två Ipren. Då la sig smärtan ett tag. Gick och la mig och såg fram emot en ny dag utan magont!

Vaknade på lördagen med samma jävla smärta. Nu var jag riktigt less på detta. Storgrät och bad om att få skjuts in till sjukhuset och det fick jag. Hygglo! Väl där slutade det med att jag blev inlagd. KUL! Fick dropp och fick ge typ 700 blodprover. Hade inte heller ätit sedan på torsdagskvällen och nu fick jag verkligen inte äta. Magen skrek! GE MIG MAT! Dom anade blindtarmen men ingen var riktigt säker. Sov dåligt den natten. Tanten i rummet bredvid kunde ju inte riktigt vara tyst. Hon skrev och jämrade sig dygnet om. Suck!

Fick besked om att jag skulle opereras under söndagen. Om det var blindtarmen visste dom fortfarande inte men dom tänkte chansa. Var det inte den skulle dom ta ut den ändå. Lite hardcore, eller hur?! :) Skulle opereras vid 17.00... Sa dom i alla fall. Operationen blev inte förns klockan 02.30 på natten.

Vaknade på uppvaken klockan 06.00 och mådde verkligen pyton. Narkosen gjorde sig påmind och jag mådde illa. Usch. Blev uppkörd på avdelningen igen och somnade om. Vaknade vid 08.00 igen och hade rikigt ont, kunde knappt sitta och ännu mindre stå. Usch. Kräktes ner hela korridoren på väg till toaletten, oops :D:D Blev kvar på sjukan till tisdagen.

Nu är jag i alla fall hemma igen och på benen, typ. Orkar inte med så mycket. Känner mig som en gammal tant :) Haha.. Får inte heller vara med på idrotten på 6-8 veckor, tråååååååååååååkiiiiigt! :( Men så är det minsann!

Åker tillbaka till Hjo på söndag! YEY! Längtar verkligen! Har varit avstängt från allt socialt så länge nu, har nästan blivit folkskygg! :D Haha.



Herrå!






Ps) Maria, du ska få ditt inlägg.. Snart så :) <3