Crackilackin' ya'll

Äntligen fredag gott folk! Efter en hård arbetsvecka är det dax att pusta ut och sova skiten ur dygnet!
Mamma berättade igår att hon fått reda på allt som hänt på sistone.. Både skönt och jävligt jobbigt :/  Skönt att ha någon att prata med när det känns jobbigt men en massa andra saker som kommer bli svårt och jobbigt. Men jag har ju lärt mig att leva med skit så det är väl bara en fortsättning på en underbar start. However...

Idag när jag brummade runt i "min" elbil och lyssnade på ipoden kom jag underfund med att man kan identifiera sig med rätt många delar i olika låttexter, många som passar in på mitt liv just nu i alla fall. Blir ju rätt mycket lyssnande när man tuffar omkring själv i 3-4 timmar om dagen. Kan kännas ensamt ibland att sitta där själv, men ibland är det också skönt att få vara ifred och alldeles själv. Oftast så tänker man ju väldigt mycket när man är ensam, ibland på bra saker som får en att må bra men just nu blir det rätt mycket tvärtom för min del.. Massa jobbiga tankar som springer ifatt en och eftersom elbilen inte går så speciellt fort så hinner jag inte gasa ifrån dom... Ack ack ack. Hur synd får man tycka om sig själv egentligen?! Men man blir ju så jävla ledsen när man blir mest drabbad av alla p.g.a någonting man är minst inblandad i, eller inte inblandad över huvudtaget. Den meningen som går på repeat i mitt huvud är; "Vad har jag gjort för att förtjäna det här?!"... Det som är mest jobbigt är att det inte finns något bra svar på det, jag vet bara att jag inte förtjänat det alls. Jag skulle, om man får vara lite ego, beskriva mig själv som en sjukt ödmjuk tjej med ett grymt stort hjärta. En tjej som har lätt att förlåta och som mer än gärna gör det. En tjej som vill finnas där och räcka till för alla. En tjej som skulle göra vad som helst för att mina vänner ska må bra. En tjej som hellre ser att hon själv är ledsen än att hennes vänner är det... Så, vad är det då jag gjort för att förtjäna det här? Inget, exakt. Faktum är att ingen förtjänar att må så pissigt som jag gjort på sista tiden... Ingen...

Nu ska jag glo på ett avsnitt One Tree Hill... So long!

Hej o hå! :)

Nu är det söndag och det är strååååååååååååååålande väder! :) Ska snart åka och hälsa på min gamla tränare Jessica och hennes lilla bebis, ska bli super skoj. Det enda med söndagar är ju att dagen efter råkar vara måndag.. Och vad händer på måndagar?! (trumvirlvel) Joooohoooohooooobb! :) Tillbaka in i elbilen med all post! Men det är ändå rätt roligt, det enda som är mindre roligt är att jag måste gå upp 05.00... Men jag står ut, åker ju snart till Thailand med världens sötaste Herr H! Kan knappt vänta. Vi kommer verkligen ha the time of our lifes! Iväg från allt, bara lämna allt bakom sig och blicka frammåt.. Hedda är den enda som jag skulle kunna tänka mig att resa iväg med i 4 månader. Allt känns då bra nu. Måste komma dit och, som det ser ut nu, vänja mig med mitt "nya" liv.. Vissa saker får man helt enkelt bara lära sig att leva med. Suck! Men det finns ju självklart super många jag kommer sakna här hemma.. Mamma. Jimmie. Josefin. Pappa. Alla vänner. Men det finns en person som jag kommer sakna mer än någon annan och det är Nemo... Små barn växer ju så snabbt och glömmer så fort. Han får inte glömma mig :/  Han, om någon, är ju mitt ljus i vardagen.. Kommer bli sjukt jobbigt, men det finns ju alltid bilder och telefoner! :D

Nej nu ska jag klä på mig, klockan är ju för sjuttsingen snart 15.00 :)

Pungpåse!

Välkommen till dagens skriveri..
Haha VARNING.. FETT OSAMMANSHÄNGANDE TEXT!

Idag var det inte bara min insida som var grå utan också himlen... Vaccinerade mig idag, jag skrek inte ens. Sprutskräcken är bevisligen påväg bort! HA! Jag håller på att bli stoooor! Drömde om späckhuggare i natt, drömde att en späckhuggare förvandlades till en säl och skrek mig rätt i nyllet. Schysst liksom! Tänk att något man tycker så mycket om kan förvandlas till något så fult och sen skrika en rätt i nian... Speglar min nya vardag nästan. Har faktiskt kommit på att jag skulle vilja jobba med späckhuggare, det är ju så otroligt fina djur. Mys! Idag var det minst 20 saker som påminde mig om Sandra. Kan inte allt bara tyna bort, fade away! Jag orkar inte mer, jag gör verkligen inte det. Hur kan man såra någon så mycket?! Jag förstår inte det. Hur kan man såra någon som inte varit något annat är extremt snäll och lojal mot en. En gåta för mig.. Men tydligen så är det ganska lätt för andra. Jag litade verkligen på dig, hur kan du bara bli så elak och självisk? Man kan inte vara så egocentrisk som du, det går inte? Hur står du ut? Står du ut? Ångrar du dig sen? Finns jag kvar? Jag kan inte svara på något, just nu känns det bara jävligt tomt och du finns där jämt. Bästa vänner växer inte precis på träd... Den här drömmen börjar bli långtråkig, kan jag inte bara få vakna upp nu? Nej, jag ska definitivt jobba med späckhuggare när jag blir stor...

Hopp och hej - jag saknar dig!

 

Nu har det gått ett tag utan min bästa vän men det är fortfarande svårt. Hon finns ju där jämt, så mycket som påminner om henne. Småsaker som hela tiden ploppar upp. Allt som hänt gör mig så förvirrad. Jag vill inte radera henne ur mitt liv, varför vill hon radera mig? Det gör så sjukt ont... Vill hon aldrig mer se mig, vill hon aldrig mer prata med mig. Jag har skickat flera sms men jag får inget svar. Är hon glad över att det är såhär, är hon nöjd med mitt val? Det är så mycket frågor som hela tiden snurrar runt i mitt huvud. Jag har ju andra vänner såklart men inga som kommer kunna ta hennes plats. Den är liksom speciell, ingen känner mig som hon. Hon är min bättre halva... Att inte ha henne vid min sida är som att leva utan min högra arm. Sjukt svårt. Långa dagar med den där stora saknaden, långa dagar med den där stora klumpen i magen. Svårt är ordet... Vad ska jag göra, jag kan inte bara glömma! Det vore hemskt att åka iväg till Thailand utan att ha hört ett endaste ord från henne. Faan, jag är så ledsen över allt det här. Mörker är ett annat ord. Tomhet. Längtan. Smärta. Det finns så många ord. Läste sms från min vän igår kväll. Det var ett som verkligen fick mig att må dåligt. Hon skrev: Du och jag föralltid :D... Föralltid?! Och nu det här..? Vi har ju så mycket planerat för våran framtid, inte isär utan tillsammans..!! Du och jag, var tog vi vägen..? Var tog du vägen..?

Snälla Sandra, det här kan inte vara slutet!

Jag älskar dig!